Ozonet
är som ämne av dubbelbottnad natur. I stratosfärens
övre skikt är gasen ett livsviktigt skydd mot UV-strålningen
för att allt levande på vår jord. Det marknära
ozonet å sin sida är en giftig gas som bl a påverkar
växtlighetens förmåga att bilda klorofyll.
Ozon
är ett av jordens mest kraftfulla oxidationsmedel, vilket
menas att ämnet ifråga har en hög förmåga
att bryta ner en rad föreningar, substanser, virus, bakterier,
etc i luft- eller vattenfas.
Ozon
är giftigt för alla levande organismer och vid en luftkoncentration
på 50ppm är ozon dödligt för bl a människan.
Vid lägre koncentration ger gasen irritation i ögon,
hud och andningsorgan. Vid långvarig exponering kan kroniska
skador uppkomma. Försök med djur har visat halter över
10-20 ppm under en timme eller mindre är dödlig.
Ozon
är trots sin giftighet säkert att handskas med eftersom
gasen är en tämligen instabil kemisk förening som
faller sönder till syre. Ozon har en halveringstid på
mellan 20 – 100 minuter beroende på luftens beskaffenhet
och temperatur. I vatten uppgår halveringstiden till cirka
22 minuter.
Ozonets
starka lukt och de reaktioner den framkallar hos bl a människor
vid exponering gör att man upptäcker gasen vid mycket
låga halter (0,01 ppm) i luften och i god tid innan skada
uppstår. Vid 0,5 ppm är lukten så stark att friska
människor snabbt avlägsnar sig från utsläppspunkten.
Ozon har använts i kommersiellt syfte i mer än 100 år
och under denna tidsperiod finns inte ett enda rapporterat fall
på personer som avlidit till följd av överexponering.
Ozon
är inte bioackumulerbart och ger inga kroniska effekter hos
människor vid kortvarig exponering med låga halter
ozon i luften.
I förhållandet till klor/klorgas som också används
som oxidationsmedel kan nämnas följande: